Första barndomsminnet
Tidiga barndoms minnen
Jag har hört att man kan ha minnen kvar sedan 3 års åldern med sig livet ut.
Själv så har jag minnen kvar sedan jag var mellan 2-3 år.
Vi bodde i en skogshuggarby mellan 1963-66
dvs. en by med bara skogsarbetare,
i ganska nybyggda hus.
Mina föräldrar var utan telefon när de bodde där.
Mamma hade gått över till grannen för att ringa,
då jag troligen vaknar efter att ha sovit middag
och märker att jag var ensam i huset och ställer
mig vid ytterdörren och gråter, vid min sida
står foxterriern Pia och sympati yllar.
Det kändes säkert väldigt traumatiskt för mig
eftersom det har estas fast i mitt minne.
Mamma därimot har ett annat minne av mig från den tiden.
De första barnprogrammen började sändas vid den tiden och jag satt säkert
helt facinerad av programmet och hon envisades med att bara pussa på mig
varav jag hög till och bet henne :/
Jag har också svaga minnen om hur affären såg ut där,
det var bla. glashyllor där brödet låg uppradat.
......det kommer mer minnen medans jag skriver om det.
I huset bredvid vårat så var det Söndagsskola
och jag fick en tesked som present en gång,
så stolt jag var när jag gick hem med den :)
Har du något tidigt minne som du vill berätta ?
Kommentarer
Postat av: Mia
Jag minns bara att jag cyklade omkull....hela tiden...PÅ EN TREHJULING!!! *L*
Postat av: ejmis
Mitt tidigaste minne är en mardröm som jag drömde den natten när min lillebror föddes.
Jag var 3,5 år ungefär och var hos min mormor och morfar. Drömmen handlade om vargar och jag minns delar av den fortfarande.
Postat av: Carina
Ejmis:
Usch, vilket otäckt minne.
Konstigt jag har oxså en vargdröm som jag aldrig glömmer från yngre tonåren.
Det är något med det djuret som är väldigt nedärft hos människan som någon skräck tror jag.
Samtidigt så är man väldigt facinerad av dem.
Trackback
