Nu jäser det....
...i min bunke
Det ska rustat till kalas nästa helg
då dottern ska firas av släkt och vänner.
Men nog känns det lite konstig att stå vid
bakbordet själv nuförtiden.
Det är inte länge sedan de
stod och trängdes runt en för att "hjälpa till"
Mjöl både högt och lågt var vad det blev av den hjälpen
och en mamma som suckade över det.
Men......tro vad ni vill, nu står man och saknar deras
framfart när man ska stå allena vid sitt bak.
Men bäst ändå är när dottern får för
sig att det ska bakas, hon har gener
från sin farmor som alltid får sina bullar goda.
Men nu är hon kvar i Ljusdal i helgen och tar igen
sig efter några hektiska dagar med UF-mässa
och högskoleprov.
Då har du fullt upp nu! Visst saknar man de små liven numera, annat ljud var det i skällan förr! *S*
Fullt med degklet överallt, men lyckliga var dom! :-))
Ja men vad gör man inte för barnen. Hembakat är ju det bästa som finns.. :D
Visst saknar man dom små liven....men det är allt mysigt nu oxå när dom e vuxna och duktiga....
Ha det gott
Margaretha
Då doftar det härligt hemma hos dig nu.
Jag har handlat hem jäst men orkar inte baka idag.
Kram.
Jäser hos mig också, fast i humöret!!
ja, jag har faktiskt tänk på det där med bullbaket, för nu förtiden så brukar det låta "nä usch, det är så jobbigt att baka bulllar, ska du ha några får du baka dom själva". så jag har tänk om jag skulle baka bullar i min lilla kokvrå i ljusdal, eller om det blir på fredag kväll/natt, eller om jag ska panik baka när jag kommer hem från tandläkarn på lördag. Så tack mami för att du baka bullar åt mig!
