Allhelgondagen
mellan våra anhörigas gravar.
Stjärnklart och stilla bland alla ljusen
...stämmningsfullt och vackert.
Det är många tankar som kommer upp efter en kväll
då man vandrat mellan gravstenar, många gammla
som levat ut sin tid men även sådana som inte hunnit
så långt på sin jordiska vandring. det blir så många
om och varför när människor slits ifrån oss förtidigt.
Min mans bror omkom i en bilolycka en julafton
för nu snart 5 år sedan, på väg hem för att fira
med sina nära och kära.
Absolut min vän...och det är ju inte min dikt ..men en väldigt vacker och talande dikt...kram
Så fint beskrivit ja man får mycket känslor när man går och tänder ljusen hos sin nära.
Vilken tur att du har din blogg så jag får en chans att se vad fint det var på kyrkogården, och du har skrivit så bra.tack.
Men då...på julafton...m mm ibland stannar liksom livet upp när man minst anar det..så fint du skriver o förmedlar känslor...kram från Anna
Jaaa....vad man saknar...och minns....ibland så det värker i hjärtat...
Härliga, ärliga syster L
Det var en fröjd att läsa kommentaren, ska du veta...det var lite så mina tankar gick också. Förr var det så naturligt för mig att ta hand om kött direkt från naturen och jag är evigt tacksam mot sonen som har möjlighet att göra så jag kan få det så igen...för visst är det väl bättre att veta varifrån det kommer, hur det hanteras osv....det tar bara lite tid att komma tillbaka till dom tankegångarna L
Ja...gårdagen var verkligen stämningsfull och bra tillfälle för eftertanke och tacksamhet för dom man har kvar....
Så tråkigt med mannens bror...och på julafton som ju skall vara en glädjens dag....
Men du... jag har nyss gjort din utmaning klar ;D
Kramar till er
Margaretha
