Jag är kär.....
....där skulle klassen löva en traktorvagn
till morgondagens skolavslutning.
Min kamera fick följa.
Det går ryckten om att en
liten nalle spring runt i byn.
Men någon nalle såg inte jag
....men mycket annat i vår herres hage
Hästtokig har jag aldrig varit,
gillar de flesta djur som är kärvänlig
....gissa om denna var det.
Den varma mulen nosa runt
på min mjukt och försiktigt.
Precis som att hon sa
- Åh vad jag gillar DIG
Några kompisar hade hon
i grannhagen som lite avundsjukt
pocka på uppmärksamhet de också
Killingarna var för härliga
....skutta runt benen på hästarna
helt orädd för deras stora kompisar.
Åkte runt på byns krokiga grusvägar
och spana ....
Men ingen björn jag såg.
Men frun på Nirs getgård hade haft
kontakt med en granne i byn som
haft den lilla nallen runt sin altan
under dagen.
Sonen var inte riktigt klar för hemfärd när jag kom.
Passade på att köpa mig en rejäl ostbit
och ta mig en titt på getterna och deras
vakt i hagen
Riktigt spännande att träffa den
nallelika hunden.
Med ett skall och en vaksamblick mötte den upp vid stängslet.
Inte direkt en vovve man går fram och hälsar på
.....gjorde mig snarare avväpnad genom att vika bort blicken
och tala lugnande där jag gick på vägen.
Hans liv består av att vakta djuren i hagen
och det mot både okända människor och rovdjur.
Rasen heter Kaukasisk Ovtjarka
Här ser du lite fakta om den
Ursprungsland: "Ryssland" Kaukasus
Uppkomsttid: okänt, mycket gammal ras
Ursprunglig syfte: Boskapsvaktande
Nutida användning: Boskapsvaktande, skydd, sällskap, familje och gårdshund
Klimat tålighet: Stor
Genomsnittlig förväntad livslängd: 10-11 år
Olika namn: Bergsschäfer, Rysk herdehund, Kaukasisk Ovtjarka, Kavkazskaja Ovtjarka
Vikt: 55-75 kg
Mankhöjd: 65-78
Pålitlig, balanserad och avspänd med sin mänskliga familj,
men med en avmätt reserverad inställning mot främlingar.
Sin familj och flock är den oändligt lojal mot.
Till raskaraktären räknas också nervfasthet och mod,
detta är en ras med en stor portion självständighet men samtidigt saknas inte lyhördheten
gentemot ägaren när detta är påkallat.
Rasen har aldrig använts som en vallande boskapshund,
utan enbart som en utpräglad flockvaktare
t.ex mot rovdjur som varg eller björn och mot boskaps tjuvar.
Jag förstår att du blev förälskad! En varm nordismule Ha en fin helg.
Här sitter jag och får en tår i ögat! Vilka minnen!
Där är "vår" lilla stuga (väldigt send, den rasar nog snart)... Och bakstugan där vi bakat tunnbröd... Och huset där Elgmans bodde.. De hade en stoor häst som jag gillade. Lilla Gubben hette han.
Och Nirs.. Åkte på hölass med dem. Gillade aldrig getost förr men har lärt mig äta det nu..
Roligt att se att byn lever vidare. Gården där vi var har köpts av ett yngre par och de är nog deras getter och häst som går i hagen, för häst hade de.
Läste om björnen även i Göteborgs-Posten.
Tack för härliga kort!
Kram
Jag är ingen hästtjej, men den mulen såg faktiskt gosig ut...fina blider! Lycka till med firandet!
Det är såååå lätt att bli förälskad i en varm och mjuk mule.
Rasen heter Maremanno abrutzzeze.
Och glömde skriva att det är en boskapsvaktande hund ifrån Italien,har ingenting med ryssland att göra! :)
