Vem har bråttom....
..inte vi i allafall
I går var vi på en shoppingtur till
Gävle och kände att vi inte vill
ta snabba E4:an hem igen.
Vi tog istället den lite längre med
trevligare vägen efter
Det är kusten mellan Gävle och Söderhamn.
Sagt och gjort vi blinkade in på en för
oss helt okänd smal väg...
En liten fiske by med många stugor runt
om sig, vackert och stilla tittade fram
efter 7 km.
En levande liten by med dansbana och
midsommarstången står kvar sedan juni månad
....det känns som att här finns många goda minnen.
Sjöbodar i långa rader
....måsta bara få kika in lite
Vi lämnar detta pittoreska ställe och far vidare
Kommer för mig till ett mer känt ställe
Det är
När vi stannade och öppnade bildörrarna
så flög en stor rovfågel upp nära brukets skorsten
....det fick mig att tänka att den var där för att vakta
det gamla.
De första hundra åren från slutet av 1600 talet in på 1700 talet
var det släkten Brehm som drev bruket. Sverige var en stor
europeisk stormakt och var indragen i krig på kontinenten.
Stora mängder järn behövdes för att tillverka vapen.
Jag läser vidare i min broschyr jag tog med mig hem att
det var en driftig kvinna som heta Järn-Brita Brehm
som drev bruket mellan 1697-1755. Hon var en
stridbar företagsledare - en av flera skickliga kvinnliga brukspatroner,
verksamma i Gästrikland på den tiden.
Den byggnad som står här idag är från 1860 talet.
Masugnen är gjord i tegel, de gråaktiga husen är
byggd av slagg som är restprodukt från järn tillverkningen.
Många byggnader här i kring har slaggstenar.
Bland annat Axmarbrygga som är ett känt matställe.
Här slutar min historielektion
....är rädd att jag blir för långdragen,
kommer allt i håg hur jobbigt det var
i skolan när det började ragglas århundranden.
Tänk att det har börjat bli intressant nu plötsligt ;)
