Saknad - tisdagstema
Det första jag tänkte på var anhöriga som gått bort och som har en plats i ens hjärta,
fast det kan blekna med åren så finns de där föralltid inom en.
.
Saknad
Den sista stunden
Du hoppar ur bilen med en nyfiken blick.
Vi går en bit efter en slaskig vår väg,
småfåglarna kvittrar om att våren är här,
skogsduvorna hörs från skogsdungen.
Du nosar glatt efter ett hundspår vid vägkanten,
solen värmer oss.
Denna tur kommer att finnas kvar i mitt minne,
våra sista steg sida vid sida på den blöta vår vägen.
Vi går in i den lilla stugan på gårdsplanen,
med vetskap att ut får jag gå själv.
Mina tårar rinner, du blir lite ängslig.
Veterinären ger en lugnande spruta,
jag sätter mig på golvet, lockar dig att
lägga dig till rätta vid min sida.
Smeker dig,
du faller omtöcknad in i en dvala.
Din sista spruta ges,
du snarkar och ser rofylld ut.
Tårarna rinner på min kind.
Ronja den blidaste hunden i mitt liv,
tar nu de sista suckarna på min arm,
sover nu för alltid.
Går ut genom dörren med endast ett
hundkoppel i min hand,
solen har gått i moln.
Du finns nu endast i vårt minne,
men där kommer du att leva länge,
vår blida lilla Ronja.
Nu grät jag en skvätt igen... Kram!
Lite av samma tema, men jag har inte en så fin dikt som du har skrivit....visst saknar man dom...
Saknaden måste vara enorm efter ett älskat husdjur oxså.. så vackert du skriver Carina..
Kramar
Mycket fint skrivet. Hundar har en förmåga att komma oss väldigt nära. Jag kan också tänka på de hundar vi har haft och sakna dem, nästan mer än vissa människor.
Kram.
Usch så sorgligt att läsa,
minns alltför väl hur det känns
att ta bort ett älskat husdjur.
Kram Carina
Va fint du beskriver det, jag blir nästan gråtfärdig själv här framför datorn. Gruvar för den dagen det blir Morris tur att lämna mig. Vår katt som vi haft i 22 år blev sjuk i sommar och vi var tvungna att ta bort honom och saknaden är stor även där.
Tårarna rinner, du förstår nog varför...själv har jag inte lyckats sätta så vackra ord till mina bilder.
Den kändes i hjärtat den, vackert skrivet. Kram
Gud va vackert skrivet.. jag är så känslig, blir ledsen av att läsa, men mest av att se fotot på fina Ronja.... Var hon sjuk? Usch, jag vet så väl hur ONT det gör att förlora ett älskat husdjur...
