Hunden vår bästa vän
Kom in på lite hundsnack i kommentaren under förra inlägget och tänkte att jag skulle presentera hundarna i min närmaste omgivning.
Här går Goldie bokom en Norhfolkterrier, visst är de slående lika.
Goldie skar upp sitt ben på en plåt som låg på backen första vårvintern hos oss så illa att senor blev avskurna, det var bara att bära henne in och ut i 5 veckar, på nätterna låg hon i en gammal barnsäng intill mig eftersom hon varken fick hoppa upp eller ner från sängen då.
Här är hon på väg ut på äventyr med sin bästis Tilly som hon bodde med hos sin jourmatte, det konstiga är att hon ratar henne sedan hon flyttade till oss.
Något hon inte alls tycker om är att bli fotograferad och det blir bara sämre och sämre fast jag försöker att avdramatisera det. Å jag som älskar att fota och helst av allt skulle vilja ha massor av foton av raggsockans framfart här hemma.
Här visar Ronja runt Goldie på gården för första gången.
Frukost vankas i en fjällstuga
Ronja blev 13 år nästan jämnårig med min son hon insjuknade i en livmodersinflammation samtidgt son Goldie var skadad, hon fick antibiotika men utan resultat efter ett ulltraljud så konstaterdes det att den var inkappslad och kunde brista när som helst och det skulle bli hennes plågsamma död. Det ända vi kunde gör för henne var att avsluta det hela före henne. Svårt var det och jag blir tårögd när jag skriver om det igen.
Min sista hälsning till henne:
Regnbågsbron
Goldie
Är min tredje hund jag äger, henne har jag presenterat förut
under kategorin "Raggsockan Goldie" så jag tar lite kort om hennes personlighet här istället.
Hon är en bestämd liten dam som talar om vad hon vill och inte vill.
Gillar små hundpojkar som hon kan hunsa med, men med grannens Westh Terrier
kommer hon ingen vart med samma hur hon fjäsker runt honom när han smiter ner till oss ibland.
Är hos "mormor" varannan vecka där hon blir matad varje måltid och går ut och går med mormor dit hon vill och så längen hon vill :/ ( det är ju känt att mormödrar förstör barnuppfostran för föräldrar som försöker att ha lite normer...men det här vet jag inte vad jag ska säga om.) Men Goldie avgudar sin mormor hon ; )
Är min tredje hund jag äger, henne har jag presenterat förut
under kategorin "Raggsockan Goldie" så jag tar lite kort om hennes personlighet här istället.
Hon är en bestämd liten dam som talar om vad hon vill och inte vill.
Gillar små hundpojkar som hon kan hunsa med, men med grannens Westh Terrier
kommer hon ingen vart med samma hur hon fjäsker runt honom när han smiter ner till oss ibland.
Är hos "mormor" varannan vecka där hon blir matad varje måltid och går ut och går med mormor dit hon vill och så längen hon vill :/ ( det är ju känt att mormödrar förstör barnuppfostran för föräldrar som försöker att ha lite normer...men det här vet jag inte vad jag ska säga om.) Men Goldie avgudar sin mormor hon ; )
Här går Goldie bokom en Norhfolkterrier, visst är de slående lika.Goldie skar upp sitt ben på en plåt som låg på backen första vårvintern hos oss så illa att senor blev avskurna, det var bara att bära henne in och ut i 5 veckar, på nätterna låg hon i en gammal barnsäng intill mig eftersom hon varken fick hoppa upp eller ner från sängen då.Här är hon på väg ut på äventyr med sin bästis Tilly som hon bodde med hos sin jourmatte, det konstiga är att hon ratar henne sedan hon flyttade till oss. Något hon inte alls tycker om är att bli fotograferad och det blir bara sämre och sämre fast jag försöker att avdramatisera det. Å jag som älskar att fota och helst av allt skulle vilja ha massor av foton av raggsockans framfart här hemma.Ronja
Min andra hund och var en blandning mellen gråhund och vitälghund hon var en helt underbar
hund att ha när barnen var små. Hon var godheten själv och trodde gott om allt och alla Inga otäcka upplevelser där inte dolda i det förflutna varken smällare eller åska fick henne att förvånas. Jag tror att hennes trygghet fick Goldie att slappna av mer och mer hos oss.
Min andra hund och var en blandning mellen gråhund och vitälghund hon var en helt underbar
hund att ha när barnen var små. Hon var godheten själv och trodde gott om allt och alla Inga otäcka upplevelser där inte dolda i det förflutna varken smällare eller åska fick henne att förvånas. Jag tror att hennes trygghet fick Goldie att slappna av mer och mer hos oss.
Här visar Ronja runt Goldie på gården för första gången.
Frukost vankas i en fjällstuga
Ronja blev 13 år nästan jämnårig med min son hon insjuknade i en livmodersinflammation samtidgt son Goldie var skadad, hon fick antibiotika men utan resultat efter ett ulltraljud så konstaterdes det att den var inkappslad och kunde brista när som helst och det skulle bli hennes plågsamma död. Det ända vi kunde gör för henne var att avsluta det hela före henne. Svårt var det och jag blir tårögd när jag skriver om det igen.
Min sista hälsning till henne:
Den sista stunden
Du hoppar ur bilen med en nyfiken blick.
Vi går en bit efter en slaskig vår väg,
småfåglarna kvittrar om att våren är här,
skogsduvorna hörs från skogsdungen.
Du nosar glatt efter ett hundspår vid vägkanten,
solen värmer oss.
Denna tur kommer att finnas kvar i mitt minne,
våra sista steg sida vid sida på den blöta vår vägen.
Vi går in i den lilla stugan på gårdsplanen,
med vetskap att ut får jag gå själv.
Mina tårar rinner, du blir lite ängslig.
Veterinären ger en lugnande spruta,
jag sätter mig på golvet, lockar dig att
lägga dig till rätta vid min sida.
Smeker dig,
du faller omtöcknad in i en dvala.
Din sista spruta ges,
du snarkar och ser rofylld ut.
Tårarna rinner på min kind.
Ronja den blidaste hunden i mitt liv,
tar nu de sista suckarna på min arm,
sover nu för alltid.
Regnbågsbron
Brasar
Var min första hund och honom fick jag i nedre tonåren
han var en blanning mellan Norrbotenspets och Cavalier king charls spaniel.
Ett litet energi knippe som såg ut som en räv med hängöron och med sina cavalierögongjorde atthan såg ut som en valp hela sitt liv nästan. utom de sista åren då han var en gammal farbror som flyttade tillbaks till mig från mina föräldrar när jag skaffat hus och barn. Det var Brasar som väckte mitt jakt intresse då han äkskade att skälla på orre och tjäder. Jag tog jägarexamnen när jag var 20 år och hade många sköna stunder med min pappa hans stövare Sissi och Brasar.
Brasar blev hela 16 år.
Turbo
The boss...... eller jag kan avslöja att skenet bedrar, han är en liten kille i stor förpackning, som gillar mer att sitta
här en att springa i skogen och jaga hare. Skulle inte falla honom in att springa sjäv till skogen utan sin husse.
Det är mina föräldrars hund och när de är i sin stuga så kan det var en hel hop hundar som umgås där lösa och
har ett härligt hundliv.
Macken
Är son till vår Ronja och bor uppe i Marsa som är mina föräldrars sommarställe,min fars barndomshem och
mitt älskade smultronställe. Macken blev till en nyårs afton för 7 år sedan då vi åkt dit upp för att fira nyår med en höglöpande Ronja med oss. Vips så kom en kavaljer snabbt somögat från grannbyn 4 km längre bort.
Det nyåret blev tre pojkar till Mulle, Tuffen och Macken. Sorken som fadern heter är en border collie och macken har mycket av honom i sig och är en gårdsvar där uppe i Marsa.
Måste få avsluta det hela med en vacker solnedgång i Marsaviken
Var min första hund och honom fick jag i nedre tonåren
han var en blanning mellan Norrbotenspets och Cavalier king charls spaniel.
Ett litet energi knippe som såg ut som en räv med hängöron och med sina cavalierögongjorde atthan såg ut som en valp hela sitt liv nästan. utom de sista åren då han var en gammal farbror som flyttade tillbaks till mig från mina föräldrar när jag skaffat hus och barn. Det var Brasar som väckte mitt jakt intresse då han äkskade att skälla på orre och tjäder. Jag tog jägarexamnen när jag var 20 år och hade många sköna stunder med min pappa hans stövare Sissi och Brasar.
Brasar blev hela 16 år.
Turbo
The boss...... eller jag kan avslöja att skenet bedrar, han är en liten kille i stor förpackning, som gillar mer att sitta
här en att springa i skogen och jaga hare. Skulle inte falla honom in att springa sjäv till skogen utan sin husse.
Det är mina föräldrars hund och när de är i sin stuga så kan det var en hel hop hundar som umgås där lösa och
har ett härligt hundliv.
Macken
Är son till vår Ronja och bor uppe i Marsa som är mina föräldrars sommarställe,min fars barndomshem och
mitt älskade smultronställe. Macken blev till en nyårs afton för 7 år sedan då vi åkt dit upp för att fira nyår med en höglöpande Ronja med oss. Vips så kom en kavaljer snabbt somögat från grannbyn 4 km längre bort.
Det nyåret blev tre pojkar till Mulle, Tuffen och Macken. Sorken som fadern heter är en border collie och macken har mycket av honom i sig och är en gårdsvar där uppe i Marsa.
Måste få avsluta det hela med en vacker solnedgång i Marsaviken
Kommentarer
Postat av: ejmis
Vad fint du beskrivit dina älsklingar. Tårarna rann när jag läste om Ronja...
Postat av: Mia
Jag säger som Ejmis...tårarna kom...
Postat av: Junitjej
Söta hundar!!
Trackback
