Goldies Matte

Se stolt här vandrar en skogens konung
han bär sin krona, taggig och tung
Älgkalven, långbent, han skuttar och gnor
så yster och lekfull kring sin vilande mor.

De komma från skogar, där granar susa
där fjällsjöar blänka och forsar brusa.

Oändligt stilla är sommarnatten
fågeln med huvud under vingen vilar
den solens första strålar bidar
de tacka Gud med att glada kvittra

Klara pärlor på granens grenar glittrar,
stilla, stilla är allt i Guds underbara natur
blott dimman sin älvdans träder
över svala blanka insjövatten

Hur vacker är ej skogens mörka rand
när den speglar sig vid Lössnans strand.

                                                             Singa Ö

Dikten är skriven av en kvinna som är död sedan många år tillbaka.
Jag fann den på ett gruppboende som jag jobbade extra på
för lika många år sedan och när jag läste den och fick veta vem som skrivit den så
förstod jag att det är i den stugan hon en gång brukade vara i vi Lössnans strand ,
 var vårt sommarställe ( i svärföräldrarnas ägo) som vi var i många år när barnen var mindre.

Intill vår lilla stuga var damen som ska begravas stuga och
där var  hon tills hon blev  över 80 år. Hon kom tidigt på försommaren och var där
långt in på höstarna innan hon flyttade in till stan inför vintern.

Så vad passar inte bättre än att ge henne denna dikt som en sista hälsning från hennes älskade
Lössnan.