Karin Boye
......denna säger mig
mycket idag
Evighet
En gång var vår sommar en evighet lång.
Vi strövade i soldagar utan slut en gång.
Vi sjönk i gröna doftande djup utan grund
och kände ingen ängslan
för kvällningens stund.
Vart gick sen vår evighet?
Hur glömde vi bort dess heliga hemlighet?
Vår dag blev för kort. Vi strävar i kramp,
vi formar i strid ett verk,
som skall bli evigt
- och dess väsen är tid.
Men än faller tidlösa stänk i vår famn en stund
då vi är borta från mål och namn,
då solen faller tyst över ensliga strån
och all vår strävan syns oss
som en lek och ett lån.
Då anar vi det villkor vi en gång fick:
att brinna i det levandes ögonblick,
och glömmer det timliga,
som varar och består för
den skapande sekunden,
som mått aldrig når.
/ Karin Boye
Tack för stöttande små ord hos mig!
Vacker dikt o vacker bild hos dig!
Men när jag klickar på "honom" så blir det inget - kanske löser det sig under dagen, under har ju hänt förr!! Fast jag begriper inte hur man gör som du gjort där - en länk till något men ett annat namn, har sett att många gör så, men HUR?!
Ha en bra dag!
Hon var en fantastisk poet, Karin Boye...
Läser Rankans kommentar, jag kan ju inte heller länka, det är alldeles hopplöst suckar
Fin dikt!
M mmm det är så fint och en gåva att kunna dikta.
fin dikt.
mor och far lyssnar ofta på Roos,... när anna var liten och sov över hos dom...spelade de roos för henne och hon njöt för fulla muggar... lilla stumpan ,... ja hon lyssnade nog upp till 4 års ålder... sedan blev det nog annat... men jag håller med... han spelar vacker musik...
så gulligt med en liten present... tänk du vad vi mödrar blir glad för "så lite".... våra döttrar överaskar oss ibland.... ibland;-))
