Hysteriskt gråtande.....
Min första dag som jag hade planerat att
få lite saker gjorda efter att ha
legat i influensan.
Började bra med en skön promenad
med hundarna i vårvädret
och plockade mina första
tussilagon
Svirade om för att åka till staden
....hade några viktiga ärenden dit.
Mor fyller jämnt nu i dagarna.
Lämnar två molokna hundar i huset
och hoppade i bilen
....nycklen i och inget händer
Fa... dött batteri igen :/
Skyndar in för att ringa far om starthjälp,
hundarna springer ystra ut, tror att
NU FÅR VI FÖLJA MED :)
Jag yrar runt....
hämtar startkablar i snickarboden,
tillbaka till bilen för att öppna
mortorhuven och börja rigga kablarna
så allt är klart när start hjälpen kommer.
Men...var är min lilla svarta skugga ???
Ropar, men nej, inte en skymt av honom.
Goldie går runt och nosar och verkar inte
bry sig att sin lilla kompis är borta.
Pappa kommer och vi provar några
gånger utan gnista......
Nu börjar jag bli orolig, Pojken borde
ha kommit när han ser att pappa
kommit på gården.
Skiter i bilen och springer runt villaområdet
och ropar på min lilla vovve.
Inte en skymt av honom jag ser.
....nu börjar jag bli riktigt rädd
Det ända som kan få honpm att springa iväg
skulle vara att en katt skulle vara i närheten.
Tack och lov så hade bilen kommit igång
....men Pojken min var är du ????
Tårögd åker jag med bilen en sväng och pappa
tar en annan väg, båda kommer tillbaka utan att sett något.
.....ringer mamma
- POJKEN ÄR BORTA !!!
Stor tjuter jag i telefonen.
Stackars mamma
....vad kan hon göra, gråtande försöker hon trösta.
Nu har en timme gått och jag bara letar och letar.
Moster Anna ringer och jag talar om vad som hänt.
Hon skulle ta bilen och kolla runt....tack lilla ängel
...men så kommer jag på vad jag sagt till Anna.
- Han var borta efter jag riggat ordning bilen.
Rusar till snickarboden och öppnar dörren.
Ja, där står han lite förvånad över varför
han ska vara där.
Tusen glädjetårar rinner ner på
mina kinder.
Dumma, dumma matte
...förstår du inte att din lilla skugga
följt dig vid din sida när du irrat kring
Kommentarer
Postat av: Mia
Åh fy fasen vilken ångest!!! Vilken tur att du kom på att han kunde vara där... puh
Postat av: majvor harrysson
vilken tur att du kom på att han hade följt efter dig hur det kan gå
Postat av: Ragnvi
Jamen nu sitter väl jag o grinar jag också! Men av lättnad!
Kramen!
Ragnvi
Trackback